« Tillbaka Förstasidan Länkar Arkiv RSS  
 
Annonser:  
 

Fre 2 november 2007, 15:15 - (Nikon D200)
Lilla Fiskaregatan
 Det har varit en riktigt vacker fredagseftermiddag i Lund idag. Precis som vanligt var det gott om folk ute på stan, så jag tog med mig kameran för att ta lite vardagliga gatufotografier. Just den här är tagen på Lilla Fiskaregatan.
 
Skicka en kommentar:
Ditt namn:
Din blogg/hemsida: (valfritt)
Meddelande:
 

Kommentarer:
Från: Tesa - http://westinhouse.blogspot.com
Det är konstigt hur folk reagerar när de möter någon med en kamera. Vissa ser det inte, förrän efteråt när det är klart. Andra, som tjejen i bilden, väljer att försöka gå ur vägen, medan andra bara sätter upp en allvarlig min och stirrar på en.
Jag har själv nån bild med ett gäng ungdomar som sitter och sneglar, nån pekar, flera tittar i marken. Vad är det som gör människor så rädda för att vara med på bild?
Svar: I just det här fallet var det nog läge att veja några meter, annars hade hon nog sprungit rakt in i mig :)
Nå, skämt å sido, det är en riktigt intressant frågeställning Tesa. Jag tror att det är ett typiskt svenskt fenomen. Därmed inte sagt att man kan hitta det i andra länder, men jag har en känsla av att det är extra tydligt här. Dessutom tror jag det skiljer en hel del mellan storstad/landsbygd. Gå ut med din kamera i en liten by på landsbygden och alla börjar snart förundras över vad det är för underlig/skum människa som springer runt och fotograferar. Misstänksamhet är bara förordet. Här finns väl inget att fotografera? Har det hänt något? Blanda inte in mig. Gör samma sak i t ex Köpenhamn och ingen verkar bry sig nämnvärt. Kanske för att man är så mycket mer anonym i en storstad.
Men det är en svår fråga som säkert har många svar. Människor är olika helt enkelt. Vissa älskar att bli fotograferade – andra hatar det.
Jag har dock en känsla för att allteftersom det blir vanligare med digitalkameror och mobilkameror så verkar folk bry sig allt mindre. /S.
 
Från: Anne-Marie - www.annemariekorling.blogg.se
Det är en intressant bild. Hur människor också tillåter en fotograf att ta ett fotografi. Du kan ju omöjligt ha frågat. - Hej du, och du, och du, och du -jag tänkte ta en spontan bild här... tillåter du? utan de blir med utan att kunna bestämma sig för det. Men ingen protesterar. Jag ser så lite kommunikatin mellan människor... Det är en slags rörelse... men ingen kommunikation. Jo... förutom med dig. Men människan syns ensam... har vi det så? Anne-Marie
Svar: En intressant iakttagelse. Även om jag inte är någon expert inom området så vet jag så pass mycket att s k gatufotografering handlar väldigt mycket om att verka utan att synas. Då får man oftast de bästa bilderna. Att fråga först går naturligtvis inte i den här typen av samanhang. Frågar gör man först när man går riktigt nära inpå människor – typ porträtt.
På en gågata en vanlig vardag går nog de flesta ensamma, så är det nog. /S.
 
 
nyligen.se Bloggtoppen.se BlogRankers.com
  Fotobloggar bloggar   Blogginfo.se  
« Tillbaka